Och det behövde jag!
Vaknade strax före 6 och gav Elina välling som då vaknat. Lade fram de störa barnens saker innan de skulle fara på fritids/dagis. Sedan gick jag tillbaka till sängen och lade mig.
Jag sov/vilade sedan till kl 9 då M ringde. Otroligt! Elina sover nu igen.
Tvättmaskinen går för fullt och diskmaskinen likaså.
Golven är dammsugade. Nu orkar jag inge mer. ;)
Är det inte på våren man ska bli piggare?
För min del är det tvärtom. När sommaren börjar komma mår jag sämre. Så har det varit sedan sommaren 2003. Så förändrades mitt liv. Den hösten då jag blev en änglamamma.
Jag känner mig inte på humör. Jag borde träna men har kommit in i en svacka. =(
När jag såg kort på mig själv från torsdagskvällen ser jag inte den Kia som tappat vikt utan en fortfarande stor Kia. Jag orkar inte...
Jag måste ta mig i väg ikväll. Måste orka träna! Då mår jag säkert bra igen!
Kram till er alla som orkar läsa...
5 kommentarer:
Jag vet hur det är , jag är också änglamamma, åt en liten Cecilia .. Kram på Dig!
Hej Vännen min!
hör att du är nere just nu. Finns här för dig dygnet runt ska du veta. Förstår att det känns tufft efter änglabarnet.
Då är det inte lätt att börja ta itag med träning i dyligt. De e oviktigt. De viktiga är att du mår bra och orkar dig igenom vardagen. ATt du och din man kan prata om detta och stötta varandra.
Ta hjälp av varann och va inte rädd för att ta hjälp. Och va inte rädd för att va nere.
Tänker mkt på dig vännen min!
Finns här för dig!
KRamar i massor
Och en sak till. EN BJÖRN?!!! Shit ba tufft!
Föstår att det blir jobbigt fram emot sommaren och framförallt på hösten, en så stor sorg släpper nog aldrig taget än om man lär sig leva med det.
Till det andra, du är inte så stor nu Kia, det syns verkligen att du har kämpat och tappat en hel del, tänk på det som du är mest nöjd med, har jag iaf lärt mig nu efter ett antal år, för faktiskt så finns det nog lika mycket att vara missnöjd över även fast man har de små storlekarna. Kram kram
Jag kan aldrig förstå känslorna som man bär inom sig när man förlorat sitt barn. Jag kan bara tänka mig & jag kan försöka att förstå. Men förstå på riktigt, det gör man nog inte förrän man är i den situationen själv!
Appropå vikten, så nog tusan syns det att du kämpat som en galning! Du har ju vart tokduktig juh!
Massor med kramar...
Att man mår dåligt av en orsak gör ju ofta att mycket annat känns ännu jävligare än vanligt & hela situationen känns övermäktig!
Hoppas bara att Ni får nå´n hjälp för Elina nu!Det här går ju inte längre..
Du vet att du får ringa när som helst!! Kramen..
Skicka en kommentar