Natten var... sådär.
Både jag och gubben var trött igårkväll så vi släckte tv´n redan 21.20. Såg fram emot en lång natts sömn! Men så blev det inte riktigt. Elina vaknade av att hon kräktes. Bara att lyfta upp henne ur sin säng så hon fick kräkas mera. Tur att man inte redan hade somnat...Tvätta av henne och ta bort det blöta ur hennes säng. Jag lade dit en handuk för säkerhetsskull...
Sedan sov hon oroligt resten av natten.
Hög feber hade hon igårkväll. Ont i sina öron och så denna hosta!
Mammas gumma, jag lider så med henne!
Idag har de stora valt att vara på fritits och dagis en stund. Och det är klart att de får det. Hur roligt är det att vara hemma? Vi kan ju ändå inte göra så mycket! Alice far 9.20 som planerat på dagis. Isac går skola till 13.20. Sen ville han vara på fritids till kl 15! Så Alice blir på dagis tills dess med.
Jag och lillan ska bara mysa....
Kram
5 kommentarer:
Kuligare kan man ju ha en sån här fin aprildag.
Hoppas att ni andra klarar er.
Må så gott. Kram
Det är inge roligt med sådan nätter.. Stackars liten..
Anthon kom in till oss i natt med alla sina vänner och då menar jag inte två utan tre stora gossedjur som jag inte alls förstår hur han fick med in.
I morse när jag vaknade så låg jag och höll om flodhästen.. =)
Men här är det hostigt forfarande..
Skickar en massa kramar till er alla..
Jag har förstått att du också har fått prova på...
Brukar inte nämna mitt så mycket, jag har alltid haft svårt för att sitta och tycka synd mig...tänk istället vad jobbigt det är med all kolik som finns *fniss* (har provat det med)
Nr 1 föddes för tidigt pga min havandeskapsförgiftning å blodpropp i moderkakan. Han mådde inte bra efter förlossningen men piggnade på sig ngr dagar senare. Vid 2 mån hittade vi honom livlös ute i vagnen, tack å lov har jag HLR i ryggraden och med högre makters hjälp så gick allt bra. Detta upprepades vid ett tillfälle lite senare. Sedan fick han jättejobbig astma och lite annat smått å gott men nu mår han mycket bättre.
Lillebror, vid uljud kunde man se att det var något som vad fel, men inte vad. Besök en gång i v i Trondheim på fosterdiagnostikcenter, akademiska i Uppsala eller besök i ösd var den graviditetens roligheter i kombination med att jobba och ta hand om storebror. Till slut hamnade jag nere i u-sala och han föddes, man hade då inte lyckats ta reda på vad som orskade förändringen som upptog hela magen.
Njure som växt ihop, tarmar som växt fel, diafragmabråck, tumörer osv var tänkbara orsaker. När han föddes fick vi rå om honom ngr minuter för att skapa oss ett minne som dom sa, sedan bar det iväg till operation akut. Det enda vi fick veta var att han hade en liten chans att klara sig.
MEN han gjorde det. Det var en jättetumör som satt inne i tunntarmen, den var lika stor som magen. Dom opererade bort den och 2dm av tarmen. Vår lille kämpe hade bestämt sig för att klara sig, mot alla odds. Läkarna var också överraskad den dagen vi äntligen fick lämna uppsala. I vardagens stress är det lätt att bara tjata och gnata men innerst inne så kan jag inte ens med ord säga hur tacksam jag är. Samtidigt går jag ibland med dåligt samvete att det ordnat sig båda gångerna med tanke på alla barn som blev till änglar under den tid jag var i Uppsala och alla andra dagar.
Vi kanske ses live nån gång å då kan vi prata mer.
Jag är ledsen för att inte ni fick samma tur, att eran lille kämpe blev till en ängel.
Kram till dig
Åhh stackars liten gumma. Inte kul när de kräker de små. Hoppas denna natten blir bättre. Kram
Fy va dina barn verkar va sjuk ofta! Det är ju så himla synd om dom när dom är sjuka.
Hoppas Elina kryar på sig snart!
Kram
Skicka en kommentar