Jag har ingen syster. Vi är bara 2 syskon jag och min bror. Visst hade det varit skoj att ha en syster med? Någon att bråka lite extra med? Shoppa kläder med, prata om allt med...
(Men då är de ju tur att jag har min mamma, som får fungera som allt ovanstående;)
Mina barn är lyckligt lottade som både har bröder och systrar. Isac har ju sin storebror (halvbror, men ändå) och sin änglabror Oscar (som alltid finns med i vår familj) Han har 2 småsystrar.
Alice har 3 storebröder. 2 som hon får träffa, en som hon "pratar med" i smyg (hon har många tankar om Oscar) och en lillasyster.
Elina som är yngst har både en storasyster och 3 storebröder.
En stor familj är vi. När barnens storebror är här är huset fullt.
Tankar inför framtiden kommer smygandes. Jag har sagt att det blir inga fler barn för min del. Men kan man någonsin vara riktigt säker? Hur än framtiden kommer se ut, kan jag ju ha ångrat mig om 5-10 år? Vem vet?
Man ska aldrig säga aldrig.
Men-just nu skulle jag aldrig orka ett barn till. Man har det man gör med de barn man redan har, ett hus att sköta om och ett jobb att gå till.
Tänk om man kunde klona sig? Vara på flera ställen samtidigt?
Så mycket som jag skulle vilja göra. Men jag har aldrig någon tid över...
Känns trögt med träning just nu med. Snart kommer jag att ha gått upp de kilon jag lyckades gå ner. :/
Jag skulle behöva en spark i baken känner jag...
Ett svammelinlägg blev det från mig!
Undrar om de var någon som orkade läsa!?! ;)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar